söndag 20 november 2016

Musikhistoria - Joseph Martin Kraus

Joseph Martin Kraus:
Joseph Martin Kraus föddes den 20 juni 1756 i Miltenberg i Tyskland och han dog den 15 december 1792 i Stockholm. Han levde under Wienklassicismen Han var en tysk- svensk tonsättare. Hans musikgenre var klassisk musik. Han var aktiv på 1780- 1790 talet. Kraus var den främsta tonsättaren i Sverige på det sena 1700- talet. 

Kraus studerade juridik och filosofi vid bl.a universitetet i Göttingen efter att han hade gått ut musikutbildningen i Mannheim. 1778 begav han sig till Sverige  och han intog strax därefter en ledande ställning i det gustavianska musiklivet, och 1781 blev han utnämnd till andre kapellmästare vid Operan i Stockholm. Kraus åkte på en studieresa 1782- 1786 där han lärde känna Haydn och Gluck, och 1788 utnämndes han till förste hovkapellmästare. 

Hans största verk är operorna ”Proserpin” och ”Aeneas i Cartago” som var komponerad till invigningen av det nya operahuset 1782. Han har även skrivit den komiska operan ”Soliman den andre” 1789, och han har även skrivit musik till en rad skådespel, konsertarior, balettmusik och annat. 

Kraus anslöt sig till Glucks reformprogram stilmässigt, men hans musik bär tydliga förromantiska drag. Detta gäller inte minst hans symfonier och stråkkvartetter. Men han var kanske mest personlig i sin sorgemusik över Gustav III, ”Symphonie funébre” och ”Begravningskantaten”. 

Jämförelse mellan medeltiden och wienklassicismen:

Medeltiden: Medeltiden varade från år 800 - 1450. Medeltiden varade fram till renässansens intågande på mitten av 1400- talet. Notskriften och den gregorianska sången föddes, och flerstämmigheten blev ett fenomen, och allt detta hände under medeltiden. 

Man började intressera sig för musiken från en teoretisk synvinkel, och för första gången fick tonerna namn och organiserades i skalor på 800- talet. Vi kallar nu de tidiga skalorna för ”kyrkotonarter” eller ”modusskalor”. Det vanligaste instrumentet under medeltiden var rösten. 

Wienklassicismen: 
Wienklassicismen varade i ca 70 år, mellan ca 1750- 1820. På wienklassicismen levde och verkade några av tidernas största kompositörerna genom tiderna. Det var bl.a Mozart, Haydn och Beethoven som verkade då. Under wienklassicismen så gällde nästan helt och hållet homofonin, vilket var att melodistämman var självständig medan de andra stämmorna bildar harmonier.  

Källor:




onsdag 16 november 2016

DNA ur en kiwi- frukt

DNA ur en kiwi- frukt

Uppgift: Uppgiften var att få fram DNA:t ur en kiwi- frukt. 


Syfte: Syftet med labben var att man skulle lära sig hur man tar fram DNA och även att man skulle få se hur DNA kunde se ut. 


Hypotes: Jag tror att vi kommer att få fram DNA:t i kiwin eftersom det är en växt och växter innehåller DNA. 

Jag tror att DNA:t kommer att vara små prickar. 


Material: 
  • En halv kiwi
  • Skedar
  • Bägare i olika storlekar
  • T- röd
  • Diskmedel
  • Tratt
  • Koksalt
  • Objektglas 
  • Täckglas
  • Filterpapper
  • Tandpetare 
  • Mikroskop


Riskbedömning: Man kan få diskmedel i ögonen och i värsta fall kan det ge skador på ögat. Man kan också få diskmedel på huden och om man är allergisk så kan man få utslag och irritation. T- röd är inte heller bra att få i ögonen eller på huden, det kan nog ge samma reaktioner som diskmedlet. 


Utförande:
  • Gröp ur innehållet ur den halva kiwin och mosa den i en bägare. 
  • Ta 10 ml diskmedel och späd det med vatten så att volymen blir 100 ml. 
  • Ta det utspädda diskmedlet och häll det över fruktköttet så att det täcks precis. 
  • Häll i 3 g salt och rör om ordentligt. 
  • Filtrera blandningen och låt filtratet hamna i en liten ren bägare. 
  • Uppskatta volymen på filtratet och häll försiktigt ner en lika stor mängd T- röd i filtratet. Låt T- röd rinna längst kanten på bägaren så att den skiktar sig över filtratet. 
  • Då ska mjölkvitt DNA växa fram i gränsskiktet mellan alkoholen och filtratet, och du ska linda DNA:t runt en tandpetare och sedan försöka att dra upp det långsamt ur bägaren. 
  • Lägg DNA:t på ett objektglas och lägg täckglaset över, kolla på DNA:t i mikroskopet. 







Resultat: Vi i min grupp fick fram DNA men det var svårt att se det i mikroskopet. Efter att vi hade filtrerat blandningen och hällt i T- röd så såg man hur det sakta växte fram vita små ”trådar”, och när vi lyfte upp en av DNA- trådarna så var den ganska lång och lite klibbig för den ville inte släppa från tandpetaren.    












































Slutsats: Både frukter och andra levande varelser har DNA och det är en likhet mellan de. 

Min hypotes stämde till viss del, jag trodde att vi skulle få fram DNA:t ur kiwin och det fick vi. Men jag trodde att DNA:t skulle vara som små prickar vilket det inte var, det var som trådar. 

Resultatet blev som det skulle och vi fick fram DNA:t men vi kunde inte se det speciellt tydligt i mikroskopet. Jag tycker att resultatet är rimligt men man hade nog kunnat få ett ännu bättre resultat om man hade kunnat se ordentligt i mikroskopet. 

Felkällor: En felkälla kan vara att även om måtten för vatten och diskmedel är utskrivna så kan ju någon ta lite mer eller lite mindre av något, och detsamma gäller för T- röd. Man kan också mosa kiwi- frukten olika mycket och då kan det ge olika resultat. Temperaturerna på vattnet och T- röd kan också göra att resultatet blir olika. 

För att tänka på säkerheten så hade vi förkläde och skyddsglasögon. 


måndag 14 november 2016

Källkritik - Vietnamkriget

Jag har använt mig av källorna: 

ne.se
Nationalencyklopedin (ne.se) är ett ledande digitalt kunskapsföretag som utvecklar och erbjuder produkter och tjänster för dagens och morgondagens kunskapsbehov. De har höga kvar på tillförlitlighet, tillgänglighet och användarupplevelse. 

NE:s källor är ämnesexperter och skribenter och de har i sin tur egna trovärdiga källor. Detta gäller även NE:s ämnesredaktörer. Dessutom är det en trovärdig källa eftersom det alltid kollas så att all fakta stämmer, och så rekommenderar skolan den som en trovärdig källa. Jag har även använt NE för att jämföra med fakta från andra sidor. 


En annan källa jag har använt mig av är so-rummet och so-rummet är en gratis digital lärresurs, och det är även Sveriges största och mest välsorterade länkbibliotek för skolans SO- ämnen. 

Sidan drivs av Robert de Vries som är en utbildad gymnasielärare inom historia, religion och samhällskunskap. Han har många års erfarenhet som SO- lärare i Göteborg. Men det finns också många olika skribenter med på sidan, och en stor del av so-rummets textmaterial är därför skrivet av andra lärare, författare och ämnesexperter/ sakkunniga. 

So-rummet är en politiskt neutral webbplats, och texterna på sidan är skrivna av personer med stora kunskaper inom det berörda ämnet. Texterna är tänkta att fungera som en introduktion eller en sammanfattning till de olika områdena. Däremot är so-rummets fakta sällan helt objektiv eftersom den oftast baserar sig på tolkningar av andras källor eller andras/ egna upplevelser och intryck. Därför tycker de att man alltid ska använda andra källor vid sidan av so-rummets texter. 

Jag tycker att so-rummet är en ganska säker källa, men det mesta av faktan får man inte från själva so-rummet utan från olika länkar som finns där. 

Denna källan hittade jag länkad på so-rummet, och detta är en text som var insatt i Svenska Dagbladets historieblogg. Det är Dick Harrison som har skrivit denna artikeln och han är väldigt kunnig inom historia och därför anser jag att denna källan är trovärdig, och dessutom har jag jämfört den med mina andra källor. 


Wikipedia:
Wikipedia är en annan källa jag har använt mig av, men denna källan är inte lika säker som de andra eftersom vem som helst kan gå in och redigera i texterna. Däremot så är det många som kollar igenom texterna så att redigeringarna stämmer och om de inte stämmer så stängs den som redigerat texten fel av så att den aldrig mer kan redigera i wikipedia. 


Men eftersom jag har jämfört faktan med de andra källorna och allt har stämt så litar jag på wikipedia. 

måndag 7 november 2016

Vietnamkriget

Vietnamkriget var en 20 år lång kamp mellan Sydvietnam och dess allierade USA på ena sidan och den kommunistiska gerillan stödd av Nordvietnam. 

Under andra världskriget var Vietnam ockuperat av Japan, men när Japan kapitulerade ockuperade brittiska och franska trupper södra delen av Vietnam. Den norra sidan av Vietnam ockuperades av kinesiska trupper. Kina återlämnade norra Vietnam till Frankrike enligt en överenskommelse. 

1883 erövrade Frankrikes trupper Vietnam efter många års strider, och 10 år senare slog fransmännen ihop Vietnam med Kambodja och Laos. De tre länderna bildade en fransk koloni kallad Franska Indokina. 

Det blev krig i Franska Indokina och det kriget kallades för Indokinakriget. Detta var ett krig mellan den vietnamesiska motståndsrörelsen Vietminh som leddes av Ho Chi Minh och Frankrike. Kriget varade från 1946 - 1954 (8 år) och det slutade med att Frankrike lämnade franska Indokina. Detta resulterade i att Vietnam blev självständigt men det delades i två delar, Nord och Syd. Nordvietnam var ett kommunistiskt styrt land och dess ledare var Ho Chi Minh, och Sydvietnam var USA- orienterat. 1955 blev Ngô Dinh Diêm president i Sydvietnam. 

Man beslutade att man skulle hålla ett val där man skulle bestämma hur ett återförenat Vietnam skulle styras, och det var Diêm som bestämde att det skulle vara ett val och det inträffade 1956. Det var en rätt stor risk att Diêm skulle förlora, och istället för att uppnå något med valet så började istället ett gerillakrig mot Diêmregimen. Först fördes kriget av religiösa grupper, sen av en kommunistisk gerilla som var understödd från Nordvietnam. Och det var detta som inledde vietnamkriget. 

De kommunistiska gerillagrupperna slog sig ihop med andra grupper 1960 och bildade gruppen FNL. Gruppen fick starkt stöd från regimen i Nordvietnam. Nordvietnam kom mer och mer att aktivt engagera sig i kriget och de fick omfattande vapenhjälp från Sovjetunionen och Kina. USA fruktade ett kommunistiskt övertagande av hela Vietnam och gav därför Diêmregimen stöd. De gav först bara materiellt stöd men sen började de även hjälpa till med militära rådgivare. 

President Johnson utnyttjade en incident mellan amerikanska jagare och nordvietnamesiska torpedbåtar till att genomdriva Tonkinresolutionen och han fick fria händer från kongressen att agera. Han beordrade bombningar av militära mål i norr. Han satte även in reguljära amerikanska arméförband i mars 1965. Med detta gjort trappades kriget upp mer och mer och i början av 1969, när den amerikanska insatsen var som störst, så fanns det ca 543 400 amerikanska soldater i Vietnam. Samtidigt gjorde Sydvietnam en kraftig uppbyggnad av sin armé, men trots alla dessa förbättringar så kunde de inte besegra FNL:s gerillaförband och de reguljära nordvietnamesiska styrkorna. Vid Tet- offensiven i februari 1968 visade det sig tydligt när FNL gick till våldsam offensiv, och USA blev allvarligt skakade. Deras offensiv slog tillbaka mot de med stora förluster som resultat, men offensiven visade att de optimistiska kalkyler om ett snabbt avgörande som amerikanske William Westmore hade offentliggjort var helt orealistiska. 

Sommaren 1968 lyckades president Johnson få till stånd fredshandlingar i Paris, och hans efterträdare Richard Nixon fortsatte dessa. Nixon började ett gradvis hemtagande av de amerikanska styrkorna, men fredsförhandlingarna ledde ingenstans och i mars 1972 FNL sin dittills största offensiv. USA svarade med att återuppta bombningarna och de minerade nordvietnamesiska hamnar. I december bröt nya förhandlingar samman, och USA startade en våldsam bomboffensiv som kallades för julbombningarna, och det skedde bl.a mot Hanoi. 

Man enades slutligen om ett stilleståndsavtal den 27 januari 1973, och USA drog bort sina sista förband. Tyvärr startade kriget på nytt, men eftersom USA:s kongress stoppat ytterligare amerikansk inblandning i augusti 1973 så kunde inte Sydvietnam hålla stånd längre. Styrkor från FNL och Nordvietnam kunde tåga in i Saigon den 30 april 1975, därefter kunde en kommunistisk regim etablera sig i hela Vietnam. Kambodja och Laos hade också dragits in i kriget och kommunistiska regimer tog makten där ungefär samtidigt. Kriget var slut i maj 1975. 

Med den stora beslutsamhet och uthållighet som FNL använde i kriget gjorde att befrielsefronten fick starkt stöd på landsbygden, och stödet ökade mer och mer ju större skada de amerikanska bombningarna gjorde. De sydvietnamesiska militärregeringarna hade nästan inget stöd från folket. Kriget var också väldigt impopulärt i USA, och motståndet från den amerikanska hemmaopinionen växte kraftigt i alla befolkningsskikt. Detta framtvingade ändrade ställningstaganden från många av politikerna som tidigare hade stött det amerikanska engagemanget. 

Alla som var involverade i kriget gick med stora förluster och kostnaderna blev enorma. USA förlorade över 55 000 i döda och 305 000 i sårade. Den sydvietnamesiska armén hade mer än      250 000 döda och 780 000 som var skadade, det har varit svårare att uppskatta hur stor förlust FNL och Nordvietnam gick med men man tror att det låg på ca 925 000 döda och mer än 2 miljoner skadade. Över detta tillkommer flera hundra tusen civila offer i både norr och söder, och till kostnaden får man också tillägga den enorma ödeläggelsen, där det har beräknats att USA:s bombningar med napalm, växtgifter och konventionella bomber har förstört en femtedel av Sydvietnams skogar och enorma åkerarealer. Den totala krigskostnaden för USA beräknades till ca 140 miljarder dollar och detta orsakade stora påfrestningar på USA:s ekonomi under flera år efter att kriget har tagit slut. 

Det folk kunde lära sig av utgången av Vietnamkriget var att inte ens en supermakt kan vara säker på att besegra en motståndare som är underlägsen om denna motståndaren tillämpar ett gerillakrig, speciellt inte om de även får ett stort stöd från civilbefolkningen. Vietnam blev en regionalt dominerande makt med ett långtgående inflytande över Laos och Kambodja, men deras ekonomi var inte speciellt bra eftersom den inte återhämtade sig efter kriget. 

Följderna av Vietnamkriget var att stora delar av Vietnam blev förstört i kriget, bara USA förstörde ungefär en femtedel av Sydvietnams skogar och åkerarealer. 
Alla länder som var med i kriget fick sämre ekonomi efter kriget då de fick betala väldigt mycket. 
En annan följd var att de som var med i kriget förlorade också väldigt många liv i kriget. 
Det var också väldigt många civilpersoner som dog i kriget, dvs det var väldigt många oskyldiga som dog bara för att de var på fel plats vid fel tillfälle. 


Man hade kunnat förhindra att kriget bröt ut om ledarna i de två olika delarna av Vietnam hade kunnat träffas och kommunicera, kanske kompromissat så att de inte hade behövt kriga för att få som de ville.