Joseph Martin Kraus:
Joseph Martin Kraus föddes den 20 juni 1756 i Miltenberg i Tyskland och han dog den 15 december 1792 i Stockholm. Han levde under Wienklassicismen Han var en tysk- svensk tonsättare. Hans musikgenre var klassisk musik. Han var aktiv på 1780- 1790 talet. Kraus var den främsta tonsättaren i Sverige på det sena 1700- talet.
Kraus studerade juridik och filosofi vid bl.a universitetet i Göttingen efter att han hade gått ut musikutbildningen i Mannheim. 1778 begav han sig till Sverige och han intog strax därefter en ledande ställning i det gustavianska musiklivet, och 1781 blev han utnämnd till andre kapellmästare vid Operan i Stockholm. Kraus åkte på en studieresa 1782- 1786 där han lärde känna Haydn och Gluck, och 1788 utnämndes han till förste hovkapellmästare.
Hans största verk är operorna ”Proserpin” och ”Aeneas i Cartago” som var komponerad till invigningen av det nya operahuset 1782. Han har även skrivit den komiska operan ”Soliman den andre” 1789, och han har även skrivit musik till en rad skådespel, konsertarior, balettmusik och annat.
Kraus anslöt sig till Glucks reformprogram stilmässigt, men hans musik bär tydliga förromantiska drag. Detta gäller inte minst hans symfonier och stråkkvartetter. Men han var kanske mest personlig i sin sorgemusik över Gustav III, ”Symphonie funébre” och ”Begravningskantaten”.
Jämförelse mellan medeltiden och wienklassicismen:
Medeltiden: Medeltiden varade från år 800 - 1450. Medeltiden varade fram till renässansens intågande på mitten av 1400- talet. Notskriften och den gregorianska sången föddes, och flerstämmigheten blev ett fenomen, och allt detta hände under medeltiden.
Man började intressera sig för musiken från en teoretisk synvinkel, och för första gången fick tonerna namn och organiserades i skalor på 800- talet. Vi kallar nu de tidiga skalorna för ”kyrkotonarter” eller ”modusskalor”. Det vanligaste instrumentet under medeltiden var rösten.
Wienklassicismen:
Wienklassicismen varade i ca 70 år, mellan ca 1750- 1820. På wienklassicismen levde och verkade några av tidernas största kompositörerna genom tiderna. Det var bl.a Mozart, Haydn och Beethoven som verkade då. Under wienklassicismen så gällde nästan helt och hållet homofonin, vilket var att melodistämman var självständig medan de andra stämmorna bildar harmonier.
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar